In English:
The sun is great and wonderful, I guess we can all agree on that. But isn't it also a bit scary? When you think about it it's actually just a big burning ball of gas that's so hot and shines so bright that even 150 million kilometers away it can still burn your skin, cause you to go blind and even transform your DNA to such a degree that the cells that are exposed to it start forming tumors.
The desert and the ocean are the landscapes I associate most to the sun - these vast, enormous places where we humans are more or less constantly at it's mercy - and when I made this picture I decided it would be a very sunny and bright piece. While making it I for some reason thought a lot about the book "Pontypool Changes Everything" ( by Tony Burgess, but I can se no link between the two, though I'd really would have loved it if there was.

På Svenska:
Solen är fantastisk och underbar. Men är den inte också lite otäck? Den är ju ändå ett gigantiskt brinnande gasklot som är så hett och lyser så starkt att den till och med 150 miljoner km bort kan orsaka brännskador och hudcancer. Öknen och (konstigt nog) havet är de landskap som jag associerar med solen - de landskap där man mer eller mindre konstant är utsatt för den i alla fall - och jag bestämde mig för att göra en riktigt solig ökenbild. Jag hade dock lite problem med att få solen att se intressant ut, tills jag hittade en mikroskopisk genomskärning av vävnad från en människotestikel som uppenbarligen passade utmärkt.
Av någon anledning tänkte jag på boken "Pontypool Changes Everything" ( av Tony Burgess när jag gjorde bilden, men jag ser ingen direkt koppling mellan de två, även om jag önskar att en sådan fanns.


In English:
When chinese people translate their own language into english they seem to do alot of mistakes, which is one of the main points to this picture. That there´s a naked woman in the foreground I blame on the fact that this is a postcard that I made for my father at Christmas, and it felt like somthing he would have liked - though I never actually got around to giving it to him. Another reason for the female nudity is that you actually can eat dinner off of the naked body of a woman in some restaurants in Japan (or if it was in another asian country, I'm not completely sure). This may not seem to be very important information when you look at the picture if you don't realize that all the quotes that covers it actually are from real life  chinese resturant menus where they truly messed up with the translation.
Personally I almost started drooling when I read some of the names of these dishes, like "Cowboy leg Beautiful pole", "Black Mushroom Rape" or "The Temple Explodes the chicken Cube".
"Scavenging new radical tech", however, does not come from any menu, but from the package of the chinese brand cigarettes, "Long Life Mild" ( Probably the worst cigarettes I've ever smoked, even though they cost about 4 dollar a pack (which in Sweden is extremely cheap).

På Svenska:
När kineser översätter från sitt eget språk till engelska blir det ofta lite fel, vilket man kan säga inspirerade den här bilden. Att det ligger en naken kvinna i bildens förgrund skyller jag på att den skulle bli ett vykort jag skulle ge till min pappa i julklapp, och det kändes som något han skulle gilla (jag kom dock aldrig så långt att jag faktiskt gav honom den). Dessutom hade jag väl i åtanken att man kan äta middag från nakna kvinnokroppar på restauranger i Japan om jag inte minns fel - det kan ha varit något annat asiatiskt land - vilket kanske inte verkar ha så mycket med bilden att göra om man inte vet om att de flesta "citaten" på den kommer från restaurangmenyer.
Personligen börjar jag nästan dregla när jag läser om maträtter med namn som "Cowboy Leg Beautiful Pole", "Black Mushroom Rape" och "The Temple Explodes The Chicken Cube".
"Scavenging free radical tech" kommer dock inte från någon meny, utan från de kinesiska cigaretterna "Long Life Mild", om jag minns saken rätt (, som kan vara de vidrigaste jag någonsin rökt, även om dom bara kostade 25kr styck på Andra Långgatan.


In English:
A few days before mothers day I Finished and printed this picture in A4-size with my fathers photoprinter. It was a present for my beloved mother, and when I gave it to her she seemed to like it - even though she later admitted being a bit horrified, as she thought the string acompanying the pair of sleeping baby twins appearing out of the shell was a extremely long penis (appearently she does not know that slug's genitals are placed near the head and not the shell, and that this string is actually feces).
This was the first time I used a tablet for drawing on my computer, which was a gift from my mother ( Which means that without my dear, sweet mother I wouldn't be posting these awesome pictures! Thanks Mom!

På Svenska:
Lagom till mors dag gjorde jag klart och tryckte upp den här bilden i A4-format med min pappas skrivare. Den var en present till min kära mamma, och när jag gav den till henne verkade hon gilla den - även om hon senare erkände att hon blivit en aning förfärad då hon trodde att det var en lång snopp som tränger ut ur snäckan tillsammans med de sovande tvillingarna (alla som kan något om sniglar vet dock att det är en bajssträng, då sniglars könsorgan sitter nära huvudet och inte i närheten av skalet).
Det här var även första gången jag använde mitt digitala ritbord, som min moder betalat ( Så utan henne hade jag inte haft särskilt många bilder i den här bloggen. Tack Mamma!


In English:
This is an old desktop background I made at the same time as I did the cover for the cover for the ME+YOU EP that I have posted here earlier. The picture of the squid-mouthed boy I took from an H&M-ad I found online and reworked, and the japanese/chinese letters on the left are from some Power Metal compilation if my memory serves me right.
I forgot to post a link for ME+YOU's official website when I posted their cover, so I'll post it here instead. You can listen to their songs for free on it, and order their record if you like it.

På Svenska:
En gammal desktopbakgrund som jag gjorde i samband med omslaget till ME+YOU jag postat här tidigare. Bilden på pojken kommer från en H&M-reklam jag hittade på nätet, och de japanska eller kinesiska tecken som figurerar till vänster är från någon power metal-samling om jag minns rätt.
Notera gärna även den fula enhörningen som står på ett av husen i bakgrunden.
Glömde posta länk till ME+YOU's officiella hemsida i förra inlägget, så gör det nu. Man kan även lyssna på deras låtar där, samt beställa skivan om det skulle falla en i smaken.


In English:
I like broken things, at least the aesthetic aspects of them; when things are broken beyond repair and no longer of any practical use, they turns into something else - something similar to art or decoration. Or, atleast for me they do. In this picture, which I did for an exhibition with the kind of awkward theme, "Future!" (a theme which I did not decide myself), I wanted to make a picture that breaks up the concept of reality and breaks it beyond repair, the same way material things can be broken, so that it turns something new.
I'm not sure if this intention gets across though, and not even sure if I wanted it to as it isn't the greatest Idea I've ever had, but the end result sure looks pretty!
I'm very happy with this picture, and I think it says alot about my views on life. Some may interpret the picture as dark, apocalyptic and negative, and of course I think that's an okay way to look at it, though it's not the way I see things.
This picture represents something positive for me... or maybe positive is not the right word, but it's really just a little joke. A silly, laughable comment on the absurdity of our modern views of what we call existence.
The two characters in the picture are really the same person, a child actor called Ra Hould, and the 3D-glasses, which is probably the element that makes this picture work, was not my idea, but my brothers. The background are portions of photographs of slum buildings that I've cut up, outlined, and pasted together.

På Svenska:
Jag tycker om slitna byggnader med igenbommade fönster utan glas och jag gillar flagnad färg och vittrande tegelstenar och förfallna lekplatser. Det gör inget om gårdar är trånga och nedskräpade eller om deras sandlådor är full av glassplitter och kattskit, dels för att jag inte längre leker i sandlådor och dels för att de är så mycket snyggare och roligare att avbilda på det viset.
Här är alltså sista bilden som jag gjort till Galleri Variant 23's utställning med framtidstema, och jag skulle vilja påstå att den innehåller tillräckligt av farhågor och förhoppningar inför morgondagen för att kanske passar in på temat (möjligtvis passar den bäst om man väljer att tolka den som apokalyptisk, vilket jag personligen inte gör).
De två karaktärerna som figurerar på bilden är inspirerade av barnskådespelaren Ra Hould - som tydligen gillade att spela sjöman eller militär, då de flesta bilderna av honom jag lyckades hitta var i uniform (de stjärnformade 3D-glasögon som sjömansversionen av Ra Hould bär - en detalj som enligt mig gör hela bilden - var tråkigt nog min brors geniala idé och inte min egen).
Bilderna jag använt av honom hittade jag på
Bakgrunden är hopklippta portioner av slumhus, sandlådor och leröken som jag letat reda på via Googles bildsökmotor och sedan gjort om. Nu ska jag sova.


In English:
Dennis Cooper is one of my top two favorite writers (the other one is Philip K Dick), and his series of five novels called "The George Miles cycle" may be the best books I've ever read. When he's not writing books he seems to spend most of his time on a blog called "the weaklings", which deals with everything from art to Russian gay porn to old punk bands. He's also very supportive of aspiring authors and has got his own publishing brand on Akashic Books, called "Little house on the Browery".
I met Dennis Cooper once a couple of years ago as he was standing outside a local bar (called Pusterviksbaren), drinking beer and smoking a cigarette. He was doing a reading of some of his poetry at the bar later on, so I had brought all my Cooper-books (11 in total) in hope that he would sign them for me, and he did. I couldn't bring myself to talk very much with him though, as I was really nervous, but it was a really awesome moment anyhow.
He commented on this picture though, and seemed to like it.

På Svenska:
Dennis Cooper är nog min absoluta favoritförfattare, och hans romansvit "The George Miles Cycle" kan vara det bästa jag någonsin läst. Han verkar även vara intressant som person, och har en väldigt märklig och omfattande blogg som han tycks spendera det mesta av sin vakna tid med att uppdatera.
Jag träffade honom en gång för ett par år sedan när han stod och drack öl och rökte utanför Pusterviksbaren och han signerade alla böcker jag hade av honom (11 böcker allt som allt, bl.a. hela George Miles Cycle). Jag vågade dock inte prata särskilt mycket med honom, och var så nervös att jag skakade i hela kroppen efteråt.
Han kommenterade även den här bilden när jag lade upp den på facebook och verkade gilla den.


In English
This is a really sloppy picture I did when I couldn't sleep one night, and at first I was so unhappy with it I almost didn't post it here. Then it turned out an old friend of mine really liked it and wanted a copy, so I did some alterations and was a bit more  happy with it.
Something worth noting is that the "root" attached to one of the characters legs really is a map of the roads in central San Fransisco (at least I think it was San Fransisco but it might have been some other place).

På Svenska:
En ganska slarvig bild som jag gjorde under en sömnlös natt och till en början inte var särskilt nöjd med. Sedan visade det sig att en gammal vän till mig gillade den och ville ha en kopia. Så jag gjorde ett par ändringar och blev en aning mer nöjd.
Något som kan vara värt att notera är att "roten" som sitter fast vid karaktärens ena ben egentligen är en karta över vägnätverket i San Francisco (om jag inte minns fel, jag är faktiskt lite osäker på vilken stad det var, nu när jag tänker efter).


Den här bilden började jag på för kanske ett år sedan, men tappade inspirationen. Sedan, den här veckan, blev det klart att jag skulle delta i en utställning på Galleri Variant 23 och fick äntligen tummen ur. Vad bilden betyder - om något - har jag ingen aning om, men den är ganska dekorativ i alla fall.

Även denna bild blev färdigställd på grund utav att jag ska delta i utställningen. Jag hade stora planer på att försöka göra något som passade just temat "Framtid", men insåg att jag inte ens vet hur ordet "Framtid" bör tolkas. Det första jag tänkte på var självklart gamla löjliga sci-fi-omslag (med en massa erotiska undertoner som ska locka publik), subkulturer och robotar, så jag började i den riktningen, men mina bilder lever sitt eget liv och istället blev det ännu en färgglad och trippad bild som inte betyder särskilt mycket alls (robotgrejen kom f.ö. inte med över huvud taget). Jag är därför inte helt säker på om jag kommer ha med bilden på utsällningen eller inte.
En rolig detalj som kan vara värd att notera är i alla fall att jag lagt in Justin Biebers ansikte på en av karaktärerna i bakgrunden (han som sätter på killen/tjejen vars ansikte man inte ser).

Den här bilden är den jag är mest nöjd med av dom jag publicerar i det här inlägget. Mest för att det faktiskt ligger en tanke bakom den. Vad den tanken faktiskt är spelar dock ingen roll, bara jag själv är medveten om att den finns där.


För ett par år sedan bad min tjejkompis kille (Anders Hoffsten, som jag nu är ganska god vän med) mig att göra ett omslag till en ep som hans elektroniska band Me+You spelat in, vilket jag självklart tackade ja till. Eftersom jag gärna ser mina bilder som en del av en produkt, eller som del av en inbillad produkt, passade det mig utmärkt, och jag började leta efter bilder att montera ihop och kalkera av. Jag hittade ett par bilder av en mörkhyad man som poserade halvnaken med en halvnaken vit pojke och av någon anledning tyckte jag att bilderna var en aning opassande, så jag valde att använda dem som grund.
Resultatet blev att jag fick den halvnakna pojken att krama sig själv istället.

Lite senare hittade jag en bild från en 60tals-nudisttidning där två unga män poserade lite liknande, så jag kalkerade av dem och bytte ut deras ansikten mot ansiktet av en ung pojke som skrek, vilket blev till bilden här under. På så vis kan man säga att den är en fortsättning av omslaget jag gjorde för ett par år sedan.
Jag bifogar även bilden från tidningen jag nämnde ovan.


De här bilderna är baserade på fotografier av nakenmodeller som jag hittade via Googles sökmotor och de visade sig vara från bögporrsidan Jag vill inte påstå att jag hade några pretentiösa avsikter med det jag gjorde, men jag tyckte att själva fotografierna hade något speciellt och liksom ledsamt över sig. Det syntes tydligt - vill jag i alla fall inbilla mig - att modellen (som är samma på båda bilder) inte riktigt kände sig bekväm med situationen, vilket jag antar förklarar dessa två mindre erotiska utan snarare märkliga poser.

För övrigt känner jag att jag ofta fokuserar för mycket på ansikten när jag sysslar med sånt här. Tanken var att jag inte skulle göra det den här gången, men ändå var det ansiktena som blev fokus för mitt pillande. Även om det resulterade i att man inte såg så mycket av dem.